Ja jag gillar inte att dom skall ut och resa. Det märks först och främst när dom plockar fram väskorna, då blir jag riktigt sur. Och sen blir det ju så tokigt när dom kommer hem. Jag blir så glad så jag vet inte riktigt hur jag skall bära mig åt. Hinner dom inte in och klä av sig nog fort, ja då skall jag hjälpa dom av med jackorna. Jag blir aldellens till mig kan man säga. Husse han vart diskad i ansiktet och så fick han höra min skönsjungade röst. Jag sjöng alla stämmor jag kunde. Den ekade nog skulle jag tro. Men jag kunde inte rå för det. Efter det tog Husse med mig till Matte på hennes jobb. Där var en kille som jag så gärna ville hälsa på, men det fick jag inte. Man får vara rädd att jag puttar omkull honom, och det är inte så bra. Men jag skällde på honom lite iallafall. Det tog lite tid för Husse så jag hann bli lite less. Men tillslut så kom vi oss iväg hem iallafall. Nu skall jag få lite ris, jag har lite dåligt i magen (för mycket ben och grisöron). Vi hörs snart igen.

Det började med att jag fick gå ut en stund på baksidan. Jag tyckte att det blev lite varmt inne, man måste då få svalka av sig lite grann. Jag gillar ju att spankullera runt lite grann. Och brukar avsluta det med att sätta mig på framsidan, i hörnet av huset. Rätt var det är ser man något intressant. Och vet ni vad jag upptäckte då? Det var minst 30 st småfåglar som satt och åt på talgbollarna Matte har hängt ut. Vilken lycka, jag sprang det snabbaste jag kunde mot pilträdet. Men när jag närmade mig, då vart dom nog så rädda att alla flög upp åt olika håll. Jag visste inte riktigt hur jag skulle bära mig åt för att få tag idom. Jag försökte hoppa efter dom. Men fåglarna var ju hur snabba som helst, och rätt var det var hade dom bara flygit iväg. Tänk om jag också hade kunna åka upp i himlen så där. Matte tyckte jag skulle låta bli dom, men dom såg ju så roliga ut att jag bara var tvungen.