Ja det vart ingen resa till stugan idag. Valle fick så fruktansvärt ont i sitt ben, så vi beslutade att vi skulle stanna hemma. Ja det var inge kul, dom hade ju redan sagt åt mig att vi skulle fara. Och så sa dom att vi inte kunde. Jag blir ju så väldigt besviken då, men jag fick en promenad själv med matte. Det var faktiskt skoj, jag fick rå om henne själv. Om ni visste vad Valle gnällde. Han hade jätteont i sitt ben. Och han som äter medicin, skall inte den hjälpa. Nej nu blir det till att ta det väldigt lugnt med honom, så att han blir frisk så vi kan busa igen. Nu tar vi det bara som det kommer. Valle ligger i sackosäcken, och jag vet inte riktigt hur jag skall bära mig åt, för att han skall se att jag finns. Jag gillar inte riktigt det att han gnäller och har ont. Nu skall vi ju röntga honom igen den 23, hoppas att det inte är något allvarligt då. Då vet jag inte hur det skall bli, jag som har fått en så bra kompis.

Ja vi som skulle fara iväg till stugan nu på morgonen. Nu måste vi vänta tills skotern är lagad, det har visst lossnat något hjul som sitter under skotermattan. Och jag som har hoppats på att få fara iväg hela morgonen. Jag vet exakt vad som skall hända när det är helg. Då skall vi göra något tillsammans. Men det är ju för att både Husse och Matte är hemma, som vi vet att det skall bli något speciellt. Först skall det morgonfikas, idag vart det leverpastejsmörgås med gurka, och det gillar både jag och Valle. Vi har bara lite svårt för att sluta morgonfika. Det går nästan en hel gurka, varje morgon. Men det är ju så himla gott, och sen så säger Matte att det är nyttigt också. Nu får vi hoppas jag att det inte dröjer allt för länge innan vi kan fara. Det värsta är att jag brukar inte ha tid att vänta på att dom skall göra sig klara. Jag hinner springa mellan dörrarna hur många gånger som helst, bara för att skynda på dom.