Ja tänk att det vart som vi ville för oss. Det vart uppmärksamhet till 100%. Och vad det är bra att någon är hemma med oss. Det skulle vi verkligen gilla helskarpt, att någon kunde pussla om oss hela dagarna. Men det verkar ju inte gå, någon måste ju tjäna pengar för att köpa godis, mat och ben åt oss. Valle verkar nu bli mer och mer bra i sitt ben. Nu har han struttat omkring hur mycket som helst ikväll. Det är bra, det har inte varit nå kul att han bara legat ner hela tiden. För det verkar ha gjort så ont när han gått omkring. Matte och Husse tycker att det ser ut som om det går framåt, vadå framåt ibland står han ju still. Lill Husse och Lill Matte säger också att han verkar kunna gå riktigt bra nu. Vi får hoppas att han framemot helgen är så pass bra att han kan följa till stugan. Det skall ju bli varmt väder här uppe hos oss, plusgrader. Och det som känns lite trist, våran bror Raksu skall flytta 14 mil ifrån oss, till Haparanda. Då kommer vi inte att träffas lika ofta tror jag. Det har ju varit bra att ha en jämförelse med Valle. Ja vi får försöka träffas när dom är i Luleå och hälsar på. Vi måste faktiskt hålla kontakten. Valle har lärt sig vad skåpet är. När jag har varit ute och kommer när dom ropar på mig, går dom till skåpet så att jag skall få en godis för att jag varit så duktig. Valle får inte gå ut själv än. Han måste ha koppel så att han inte springer iväg och får sämre i sitt ben. Han blir ju som en studsboll han också när han varit ute. Nu behöver man bara säga skåpet, då står han där också. Det är klart att han också skall få en godis, man skall inte vara orättvis. Nu så har vi jobbat hela dagen så vi känner oss lite trötta. Valle ligger redan i sackosäcken.

Det vart en liten konstig morgon. Vi som skulle busa och bara rå om henne, var alldelens för trötta för det. Det vart en snabb promenad ut imorse och sen in igen, för att få lägga sig och vila. Jag var till och med för trött för att lyfta på benet, jag pinkade precis som en tjej. Jag tror att vi slappnade av för att vi visste att det skulle vara någon hemma med oss hela dagen. Det är därför vi är så himla trötta. Ja du Matte du får göra något själv medans vi vilar. Gör bort och städa, så vi kan bli omskötta av dig hela tiden sen. Det går bättre och bättre för Valles ben. Nu haltar han bara lite, mest när han precis har klivit upp. Men det kan ju bero på att han inte hunnit gå in sig. Men vi vilar ju, så det är ju bra för honom. Ja vi återkommer senare, om vi blivit lite piggare.

Nu tror jag inte att det är länge tills jag har fått tillbaka min kompis. Valle ser ut att bli bättre och bättre. Det har nog gjort nytta hans vila. Idag så har han faktiskt varit uppe och struttat ganska mycket. Han till och med hade en lite språngmarch ute. Dom andra dagarna har han ju mest legat i sin säng, gnällt ganska mycket när han gått. Men idag så har det gått bra. Det är bra, för Matte och Husse har varit ganska oroliga över att han haft så ont. Jag har också tyckt att det inte varit så vidare kul när han gnällt. Jag har sprungit fram och nosat på honom, för att kolla vad det var med honom. Man är ju inte van att dom gnäller. Husse sa idag att det märks att jag har haft en kompis att springa och busa med. Jag har visst "biffat" till mig. Ja jag har faktiskt blivit större tycker jag själv. Fast jag är i huvudet ibland en lite valp. Det märks speciellt när jag hoppar upp i Husses knä. Jag tycker inte alls att jag är stor, men han blir inte så glad. Han säger att jag väger så mycket. Nu skall vi faktiskt få varsitt ben av Husse, Valle verkar sugen på att gnaga.

Tänk att äntligen så kommer vi att bli uppassade hela dagarna. Och så skönt det skall bli att någon är hemma, från morgon till kväll. Det behöver både jag och Valle, någon som pysslar om en. För jag tror att Valle tycker om mina männsikor lika mycket som jag. Ni ska höra hur han låter när någon kommer hem. OOOOOO, och så viftar han som ett tok på svansen. Det är nästan som om han inte vet riktigt hur han skall bära sig åt. Men det är klart han har ju sett hur jag gör när dom kommer hem. Man skall ta emot dom med "öppna armar" som människorna säger. Nu får vi hoppas att det att det blir en avfärd till stugan i helgen. Att det bli bra väder och att Valle känner sig friskare i benet. Det är inge kul nu att fara ut själv. Jag har ju vant mig med en kompis på mina promenader. Och jag vill ju så gärna visa honom alla ställen i stugan. För det finns många platser att upptäcka, och stora vidder att springa på. Nu har både Lill husse och Lill matte kommithem, så nu skall dom bli terroriserade ett tag. Vi hörs sen

Ja det är konstigt att man har så mycket spring i benen. Och så säger dom att jag är som en studsboll. Men jag kan ju inte rå för att det är så roligt att springa i snön. Ikväll när vi var ute på promenad, så studsade jag mer än gick och sprang. Sen så undrade Husse om jag såg grannens katt, det är inge bra att man luras. Han brukar ju bli så rädd för mig, och springa det fortaste han kan när han ser mig. Helst springar han och gömmer sig under deras bro.Ja när man varit inne en hel dag, utan någon längre promenad då har man överskottsenergi. Nej nu måste Valle bli frisk fort, så vi kan busa med varandra. Men vi tar det lugnt, han behöver vila. Nu har han bara 3 dagar kvar att äta sin medicin, så då får vi hoppas att han blivit bättre. Nu skall jag lägga mig ner och vila bredvid honom. Dom har tagit in hans säng i köket, så att han får vara med hela tiden. Det är bra, då har jag lite uppsikt över honom också. Ikväll skall vi ha tassvård. Vi har lite långt hår som måste klippas. Det tycker både jag och Valle är skönt att det kommer bort. Man blir mindre halkig då. Och framförallt dom smörjer in tassarna med något som är gott. Jag har bara lite svårt att låta bli att slicka av det. Armens hudsalva. MUMS

Valle verkar ha det lite bättre i sitt ben idag. Men det kan nog bero på att han har fått vila nästan hela helgen. Det var ju de han skulle också. Nu får vi bara hoppas att nästa röntgen inte visar något. Då skall vi minsann ut och springa tillsammans igen. Det skall bli skoj och efterlängtat, av både mig och Valle. Idag har vi varit själva några timmar, det har gått jätte bra. Vi sover ju mest när dom är borta. För sen när dom kommer hem, har man ju inte tid att sova. Då skall vi ju umgås. Nu jobbar bara matte en dag till, sen är hon ledig med oss, oj så bra. Då har man sällskap hela dagarna. Bara hon nu inte skall städa hela tiden. Det verkar vara det hon gör när hon är ledig.

Vi tog en långpromenad. Men den var lite konstig. Nu måste Valle snart bli frisk. Fast han har faktiskt blivit mycke bättre, mot hur han var igår. Att gå på promenad när man är själv, är inge vidare kul. Nu har man ju vant sig med att få busa när man är ute. Och framför allt, att man får ha sina språngmatcher. För det gillar vi ju både jag och Valle, att jaga varandra. Busa och borra ner nosen i snön, och göra nya spår. Ja han är ju som ett snöre efter mig, hela tiden vi har varit ute. Ja allt detta har man fått göra själv nu. Han kommer att ha många platser att upptäcka, när han inte behöver gå i koppel nå mer. Men som Matte och Husse säger, nu måste han få vila allt det han kan. Ja jag får väl vänta, för vi vill ju inte att han skall ha så här ont i benet . Det får ju inte sluta med att han aldrig får busa med mig igen. För det skulle jag inte tycka om. Nu när vi kommer så väldigt bra överrens. Vi till och med sover tillsammans, utan att bita varandra i öronen eller benen. Nu har Matte kommit hem från jobbet, så vi skall passa på att gossa med henne.

Idag ser det ut att vara lite bättre med Valles ben. Han haltar inte lika mycket som igår, och framförallt så verkar han inte ha lika ont. Vi skall fara en sväng till stugan, men Valle skall få vara hemma med Lill Husse. Det är nog bara bra att han vilar sitt ben. Det trodde gammelmatte också var bra, vila och åter vila. Nu måste han snart bli frisk, det är inge roligt att han inte kan leka med mig när vi är ute. Han får ju vara i koppel hela tiden. Och det gillar han inte nå vidare. Han hoppar och skall försöka springa efter mig hela tiden. Men det går ju som sagt var inte. Sen så säger Lill Husse att han minsann kan yla. Det gjorde han imorse när jag och Matte var på promenad. Han funderade nog vart vi tagit vägen, han är som mig vill inte vara ensammen. Nej man skall ju ha sällskap hela tiden. Det är det bästa som finns. Nej nu skall vi klä på oss, så vi kommer iväg någongång. Matte börjar ju jobba kl 3, så vi måste fara snart.