Nu är vi framme, och det var svart. Farfar hade dragit ut alla kontakter till lamporna. Även till dom som bara lyser när det är mörkt. Vi var tvungen att ha billyset på, så vi skulle se vart vi skulle stoppa in nyckeln i dörren. Det konstiga är att vi känner vart vi går. Och vet ni vad, det första jag gjorde när vi hade packat in allt. Det var att ta mig en egen tur. Valle han satt så fint och bara väntade, men det slutade som alltid förrut. Husse fick ge sig ut i mörkret för att söka reda på mig. Nu är man inte så populär, för han såg ju knappt vart han gick. "Nu skulle man ha haft en ficklampa" sa han. Ja det håller vi väl med om att det skulle han ha haft. Nu blir det ingen mer utgång för oss själva ikväll. Nu blir det bädden för hela slanten. Ja vi får väl se vilket humör dom är på imorgonbitti. Förhoppningsvis får man gå ut då. Hejdå på er alla.

Nu har han kommit hem, om ni visste så diskad han vart i ansiktet. Ja man måste ju få hälsa ordentligt på alla när dom varit borta. Det värsta är att vi blir så överglada, vi vet ju inte riktigt hur vi skall bära oss åt. Vi hoppar och låter som bara den. Ja vi fick ju mat, och då vart det annat att tänka på ett tag. Nu har vattendunkarna kommit fram, och då vet vi att det blir stugan. Och det redan ikväll. Matte är ledig fredag, lördag till söndag eftermiddag så nu far vi. Oj så skoj det skall bli, nu har vi inte tid riktigt att vänta. Det är spring efter Husse och Matte hela tiden, vi vill ju inte bli lämnade. Det vore ju det värsta att vara tvungen att stanna hemma. Nu skall vi packa färdigt. Skriver kanske mer ikväll.