Veckan har varit granska lugn, förutom igår natt. Jag Bamse var så trött kvällen före att jag inte alls ville gå ut på kvällsturen. Det slutande med att jag klockan kvart i 2 bara var tvungen att gå ut. Husse släppte ut mig, och efter en stund så visslade han på mig. Inte ska ni tro att jag hörde det. Nej han fick klä på sig och ut för att leta. Och ingenstans var jag. Till slut var han tvungen att ta bilen för att leta mig. Jag hade nog fått korn på en katt, för jag hade hunnit en bra bit från vårat hus då han hittade mig. Och snabb var jag att hoppa upp i bilen. Inte så smart gjort. För alldelens där han hittade mig går den stora vägen. Tänk om det kommit en lastbil. Dom hade ju inte sett mig, jag hade ju inga reflexer på mig. Och här är det ju nästan svart på nätterna. Nu slutade det ju som tur var lyckligt,men vi får höra varje gång vi skall ut "inte smita". Vi gör nog inte det. Våran syster Daisy hon är i väntans tider och snart så har vi småsyskon igen. Undrar om dom blir lika vackra som oss. Hoppas det går bra för henne. Ja just det har vi ju inte berättat. Öronen och tassen är bra igen. Inge ont alls på nått av ställena. Skönt att slippa bandage och den där hemska vätskan som dom hällde i öronen. Nu skall vi hjälpa Matte med att laga lite mat. Hörs kompisar.