På förmiddagen så har det inte blivit så mycket gjort. Lite kortare promenader, och span i höggräset. Vi har sprungit så mycket här bakom oss, så det har blivit riktiga stigar i gräset. Nu kan inte Matte gnälla att gräset far efter hennes ben. För det är som att gå på en autostrada nu.   I eftermiddags så släppte Husse ut Valle, ni skulle ha hört hur han började att låta efter ett tag. Han stod på kortsidan av huset och skällde allt han kunde med svansen mellan benen. Husse var tvungen att gå ut och se vad han skällde på. Och i Mattes blomhög ja vad stod där, jo en stor Älg. Och den var då inte det minsta rädd, han flyttade inte ens på sig då Husse kom ut. Han hade en ficklampa med sig som han lyste på älgen, och då fick jag också se honom. Jag var ju inne men hade nog hemskt gärna gått ut. Utskällning det fick han då för allt vad jag orkade. Inte ska dom tro att dom kan komma och äta på våra blommor, nej jag kände att den där stora saken skulle jag skrämma bort. Husse ringde till Matte på hennes jobb så hon skulle få höra hur vi lät, och hon sa att det var inte vackert. Hon hörde inte vad Husse sa i telefonen, så mycket skällde vi. Och vi som inte brukar skälla. Vi brukar inte nästan säga ett knyst. Nu har Matte kommit hem, dom och vi har ätit mat. Och vi har fått vara ut en sväng för att lukta i spåret efter älgen. Nu så känner vi att det kanske är dags för lite vila. Hej då